Högt utgångspris säljarens värsta fiende

Jag skrev tidigare om det här objektet som gav mig blodvittring på grund av att villan bara fått skambud. Utgångspriset var högt i förhållande till nackdelen att det ligger nära spårvagnen.

Spårvagnen går uppe till vänster, vid hängmattan

Nu är den såld. Till slut.

Utgångspris var 6,5 M. Första buden kom in på 5,2 och 5,6. Ytterligare en visningshelg senare så fanns ändå inga bud i närheten av vad säljaren kunde tänka sig. Då sa mäklaren att de kunde tänka sig släppa det för 6,3. Då körde de en tredje visningsomgång, nu med ”acceptpris” 6,3 M. Då kom det faktiskt igång en liten budgivning mellan två spekulanter: en lade 6,1 den andre kontrade med 6,3, den förste drämde då till med 6,34 M och där tog budgivningen slut.

Tänk om de hade haft ett lägre utgångspris från början. Säg t ex 5,95. Då hade det nog budats upp till strax över 6,5 och varit sålt på en vecka. I en budgivning så bekräftar budgivarna varandra. De skickar signalen till varandra att ”detta är värt åtminstone så här mycket”, och när auktionsjävulen griper tag i en (känslan av att man hatar att ”förlora” budgivningen, att ”förlora” objektet man engagerat sig så i) så går man den där lilla extra biten och höjer budet mer än man från början tänkt sig. Ska du sälja någon gång, kom ihåg att i det här spelet är det alltid bättre att gå ut lågt än högt. Ska du köpa, leta efter sådana här objekt vars utgångspris uppenbart ligger farligt högt.