Tidstypiskt i kubik

Denna 50-talsgoding var jag och kollade på för fem år sen. Då hade det förfallit, men allting var i original. Inget hade ändrats. Jag tänkte att det är väl någon estet som köper detta, och så får jag se det något år senare i en Sköna Hem- eller Residence-artikel som får mig att må illa av avundsjuka.

”När Erik och Elise först såg huset visste de att det var där de skulle bo. De hade letat så länge, men ingenting hade tidigare motsvarat deras önskemål om en perfekt planerad femtiotalare. De fick en arkitektonisk klassiker som de varit väldigt måna om att renovera varsamt. -Detaljerna gör helheten, inflikar Erik, som själv är arkitekt.”

Nu vet jag inte vilka som då köpte det, och nu säljer det igen. Men det intressanta är att de har renoverat det mycket varsamt. Faktiskt inte ändrat någonting. Mäklarbeskrivningen excellerar i konsten att klämma in ordet ”tidstypiskt” på så många ställen som möjligt. Här en mening där ordet bara förekommer en gång:

”Det är fyllt av tidstypiska detaljer och är en av Stockholms främst bevarade exempel på femtiotalsarkitektur när den är som allra bäst, väl förvaltat för nästa ägare att fortsätta vårda.”