Astrid Lindgren gör mig till Ernst Kirchsteiger

Nu har jag hittat det! Smultronstället. Där man hör kossorna råma i hagen bredvid, där bäcken porlar friskt i skogsbrynet och där solen alltid skiner strilande in genom björklövens prassel. För bara 150 000 kr kan denna dröm bli min i Överum, Småland:

Skita på dass, och tvingas ta med sig vatten från stan är bara en del av charmen. Dessutom är detta tillfället jag väntat på att släppa loss Ernsten inom mig. Detta är verkligen ”Sommartorpet”!

Vad är det med falurödfärgsfasad från 1800-talet, snickarglädje och spröjsade fönster med gammalt handblåst vågigt glas som får det att vattnas i munnen på mig? Är det inprogrammerat i mitt svenska DNA? Kommer jag att börja tala som Klabbarparn och spotta snus också så fort jag flyttar dit på sommaren?

Det är Astrid Lindgrens fel alltihopa.

Hade hon inte skapat Emil å Madicken å alla de andra som bodde i fullständigt idylliska miljöer som denna, så hade vi inte sedan barnsben matats med bilden av ”hur det ska ser ut när det är på riktigt, när det är genuint och fint som förr”. Jag är helt såld på ”Katthult” och miljön därikring. Detta hus är farligt nära att se ut som att det ligger där. Finns det en ”snickeboa” i närheten så köper jag det osett!