Fyndchans på Villa Villekulla

Var på en spännande visning i helgen. En sån där man får känslan av att ”här kan det ske mirakel, det kanske inte blir så dyrt trots allt”. Säljaren är av någon anledning stressad att sälja, och nöjer sig därför med de spekulanter som mäklaren på kort varsel kan skramla fram ur sitt register. De som inte var bortresta på höstlovet vill säga. Dessutom visades det med knapp belysning en novembermörk eftermiddag i skymningen, vilket gjorde att alla rummen kändes små och prångiga. Det var omöblerat, så det kändes mindre än de 178 +74 kvm det är. Efter att ha varit uthyrt var villan sliten i ytskikten, även om den var bra i grunden. Säljaren hade av en Home Staging-firma fått en offert på målning, slipning och möblering  som landade på 200 000 kr. Chockad över summan, blev säljaren än mer stressad att bli av med huset så fort som möjligt.

Man fick känslan av att mäklaren fick uppdraget igår, och säljaren ville ha huset sålt helst i förrgår.

Visserligen lockas jag av att få sätta tänderna i denna knasigt tillbyggda villa som har alla förutsättningar att – med relativt små medel – bli jättefin i slutändan, men det är ändå inte helt rätt läge för oss i förhållande till dagis och skola, så vi droppar det. Om det nu på grund av de mindre lyckade förutsättningarna för försäljning blir ett bra pris på huset, så skall jag ändå inte gräma mig för att jag lät en fyndchans passera mig förbi. Man ska ju inte köpa något bara för att det är billigt. Man ska köpa det man verkligen vill ha, och passa på när det råkar vara billigt. Jag får vänta vidare på min tur.

Kan någon förresten förklara hur arkitekten kan ha tänkt när han ritade en stympad tillbyggnad som denna?